En månad i Mojave / One month in the Mojave

Last post

with 2 comments

Så, nu kan den som vill boka en natt i the Ladie´s Wagon, genom Magasin 3; http://www.magasin3.com/se/blog/article/visit-a-z-west/ . Jag har lämnat kvar mina uniformer i vagnen. Det finns ett överkast där man kan sortera in sina underkläder samt smutstvätt. Ett solskydd som man kan gömma sig bakom eller ta heroiska porträtt framför. Enjoy!

Varma hälsningar, Tova

Anyone whos´ up for it can now book a night in the Ladies’s Wagon, through Magasin 3; http://www.magasin3.com/en/blog/article/visit-a-z-west/. I have left my uniforms in the wagon station for the next guest to wear. There is a bedspread where you can sort your underwear and dirty laundry. A sunshade that you can hide behind or take heroic portraits in front of. Enjoy!

Best, Tova

Privacy.

Pockets to fill up with whatever you´re wearing under that uniform.

Uniform, will be clean for the next guest.

If you do find a tree you can hang your uniform there to dry. Or you can try to find a good tree and plant in your backyard.

This is where you put your portrait.

Little white containers.

 

One last performative coffe.

Cheers!

Annonser

Written by En månad i Mojave

oktober 31, 2011 at 8:52 e m

Publicerat i Uncategorized

Desert famiglia

leave a comment »

Goodbye party, drinks by the Wagon Station

Jag trodde att det skulle vara mycket ensamtid i öknen. Tog med mig en trave böcker i tron om att jag skulle ha oceaner av tid. Det blev inte så. Istället visade det sig vara en väldigt social plats. Det beror såklart på Andrea och att hon har skapat ett centrum dit människor dras. Konstnärskollegor, vänner och familj, assistenter och volontärer. Det är en ständig ström av människor som kommer på besök. Jag kommer ihåg att jag fick lite av en social kris mitt i min vistelse. Tvungen att tänka på att jag måste dra mig tillbaka, ha lite alonetime. Andrea rekommenderade en tre timmars bilfärd. -Jag vet en jättebra väg som jag brukar köra när jag behöver komma bort lite. Tydligen så finns det mer sociala perioder på A-Z West och jag kom mitt i en sådan. Vilket jag är väldigt glad över. Det har varit hårt att campa i en månad och det har varit helt nödvändigt att ha en desert-famiglia att luta sig tillbaka på. Folk som bor här, precis flyttat hit eller bara kommit förbi på besök. Thanks people för att ni varit så fantastiska och generösa! C u all where it´s at.

I thought that there would be a lot of alonetime in the desert. I brought with me an important pile of books and figured I would have oceans of time. So was not the case. Instead it proved to be a very social place. Of course it all depends on Andrea who has created a center to which people are drawn. Artistcolleagues, friends and family, assistants and volunteers. There is a constant stream of people coming to visit. I remember that I actually got a bit of a social crisis in the middle of my stay. Had to think about actually spending some alonetime in between. Andrea recommended a three-hour drive. -I know a great drive that I go for when I need to get away a little. Apparently there are more social periods at AZ-West and I came in the middle of one of those. Which I am very happy for. It has been tiring camping for a month and it´s  been absolutely necessary to have a desert-famiglia to lean back on. People who live here, just moved here or who are just visiting have taken good care of me.  Thanks people for being so faboulous and caretaking! C u all where it’s at.

Patrick Woody

Patrick har en oklanderlig frisyr och en väldigt smittsam, galen humor. Han kör en vit Volvo som fungerar ibland. Ibland startar den bara nte. But it works, there´s nothing wrong with it! Ibland går det inte att stänga rutorna, då får man köra i den kalla natten med värmen full blast och skrika åt varandra. Patrick är konstnär och flyttade ut till Joshua Tree i somras. Han älskar att jobba med Andrea och nu tänker han stanna i ett och ett halvt år. Inte bara Andrea är lycklig över det, även jag – Pat! I know where to find you.

Patrick has perfect hair and a very contagious, crazy sense of humor. He drives a white Volvo that works sometimes. Sometimes it just does not start. But it works, there’s nothing wrong with it! Sometimes you can not close the windows, then you get to drive in the cold night with the heat full blast screaming at each other. Patrick is an artist and he moved to Joshua Tree this summer. He loves working with Andrea and now he intends to stay for another year and a half. Not only Andrea is happy about it, but also me – Pat! I know where to find you.

Ari and Hannah

Ari och Hannah. Ari är bara tjugo år gammal! Konstaterar vi ständigt. Only 20. Han har tagit uppehåll från konststudierna för att jobba som volontär på High Desert Test Sites. Ari är en fantastisk kock, när man ber honom att kanske ta med sig något till middagen kommer han med en hel kyckling och slänger ihop världens godaste kyckling diabolo. Hannah har varit min allierade i vardagen, på besök från Paris, ursprungligen från en håla i sydvästra England. När vi har varit frustrerade och trötta har vi skruvat upp musiken på högsta och dansat så mycket r n´b musikvideo vi bara kan. Vevat med armarna mot horisonten utanför studion. Go low Hannah! Low! Hannah har jobbat stenhårt med att inreda sin trailer, och jag hoppas att hon hinner runt innan hon måste åka vidare. Hannah ska tillbaka till A-Z West nästa vår och jobba med Andrea.

Ari is just twenty years old! We keep repeating these words. Only 20! He has taken a break from his art studies to work as a volunteer at High Desert Test Sites. Ari is a fantastic cook, when you ask him to maybe bring something to the dinner, he arrives with a whole chicken and put togehter an incredibly tasty chicken diabolo. Hannah has been my ally in daily life, visiting from Paris, originally from a small village in southwestern England. When we have found ourselves to be frustrated and tired, we´ve turned up the music full blast and pulled off our best rn’b mooves. Waiving our arms toward the horizon by the studio.Go low Hannah! Low! Hannah has worked hard to set up the interior of her trailer, and I hope she has time to finish it before she has to return to Europe. Hannah will return to AZ West next spring and work with Andrea.


Written by En månad i Mojave

oktober 30, 2011 at 10:44 e m

Publicerat i Uncategorized

Work on the Wagon

leave a comment »

Andrea and me, last day in the wagon station.

Äntligen färdig med min customization av the Wagon Station. Mycket mer jobb än jag trodde, och en del kritiska moment. Till exempel behövde jag hitta pinnar som skulle fungera som krokar. Det är inte helt självklart att hitta bra pinnar i öknen, nästan bara buskar och Joshua Trees som nästan är kaktusar. Hittade en väldigt fin pinne på Andreas tomt som hon kände igen -ja, den där är nog minst 70 år gammal, vore fint om den kunde användas till något. Så blev det. Fick hjälp av Andreas pojkvän Dan att klura ut hur man skulle kunna borra i träet och fästa in det i vagnen.  Och jag fick hjälp att såga ut galgar  av Andreas vän Jim. Jag gjorde en prototyp i MDF och han skar ut två galgar i tjockare laminerat trä. Det verkar alltid finnas folk på A-Z West som vet hur man ska göra när man inte kan själv.

Det är inte heller lätt att få tag på allt man behöver i Joshua Tree. Eller så accepterar man att det bara finns Walmaart och Home Depot och Swapmeet och jobbar utifrån de förutsättningarna. Jag behövde fixa ett bra tyg till solskydd och överkast. Andrea har stenkoll på vad som finns. På Home Depot har de två olika slags målartyg som kan funka, en beige variant som har plastfilm på ena sidan och en grå. De finns i följande mått… Provade först ett tyg från Walmaart som jag gillade men det ändrade helt kvalité efter en tvätt. Så det blev målartyget.

Jag beslöt mig även att måla om vagnen. Ville att den skulle ha samma färg som uniformerna i sitt initiala skick, cremevitt. Och att utsidan skulle vara smutsig, eller sandfärgad. Ägnade en del tid åt att ta fram färger som skulle påminna om sanden. Provade nyansen ”sand” i butiken, sen tog jag med mig sand och försökte få Trixie bakom disken på Home Depot att skanna min sand, det gick tyvärr inte. Sen dissekerade jag sanden ordentligt och tog fasta på några nyanser som jag provmålade och lade ut i solen respektive skuggan. Att sen måla om panelerna var ett ganska tungt jobb. Framförallt var det en mystisk känsla att skruva isär Andreas skulptur. Plötsligt var den bara skelett. Och tänk om det skulle bli helt fult.

En sista grej som jag lade till var att sätta in små ramar på dörren i vagnen. Jag tänkte att det vore fint om de som bor i vagnen fyller på med porträtt på sig själva, självklart med uniformen på. Åkte till Swap Meet på söndagen för att hitta bra ramar. Det var en helt annan grej att komma dit sent en söndag och för andra gången. Hälften av bodarna var stängda, people are in church you know, och jag blev även igenkänd till min förvåning. Oh there you are again, i was gonna cut you a deal on that hat but you dissapeared that last time. 20 bucks? Fifteen. Okay 18. Taken! Sen var det bara att fixa foto på mig själv till en av ramarna. Det gick förvånande smidigt. Tog mått på ramen och laddade upp mitt mest dramatiska porträtt på Walgreens hemsida, betalade. Följande dag så var det bara att hämta.

På onsdag morgon vid elva hade jag bestämt träff med Andrea för att prata om vistelsen på A-Z West. Och då ville jag vara färdig med allt! Ville kunna luta mig bakåt och utvärdera det som varit. Hann nästan färdigt. Jag och Andrea pratade om att jag borde göra en manual till vagnen så att nästa person vet hur den kan användas och t ex vet var den ska framkalla sitt porträtt. En manual skulle även kunna innehålla förslag på hur man kan förbättra vagnen och kanske göra de där sakerna som jag inte hann med att göra. Framför allt pratade vi om hur det varit att bo i the Wash och vad man kan tänka på med framtida gäster. Jag var försökskaninen, den första att bo där i en månad och Andreas idé är att utveckla the Wash så att många människor kan bo där på samma gång under de perioder på året då det är möjligt. Alltså inte mitt i sommaren – hett! Och inte mitt i vintern, för jäkla kallt. För mig har det såklart varit en massa undantag, eftersom det bara varit jag och inte 15 personer som bott därnere. Jag har kunnat duscha i gäststugan, vistas i studion på dagarna där det är svalt och jag har fått en massa extra privilegier som inte hör campinglivet till. Men i framtiden kommer det finnas ett riktigt kök och dusch och toalett och mycket viktigt- skugga! nere i the Wash. Det kommer bli så spännande att komma tillbaka. Jag vet att Andrea kommer genomföra sina planer snabbt och effektivt, så fort hon har möjlighet.

Och det har varit helt fantastiskt att bo i en Wagon Station. Jag är så fäst vid den, älskar hur den är utformad. En upplyft säng med ett lock. Sängen är den bästa möbeln, man göra allt i sängen, och när man kan stänga locket sover man ack så bra utomhus. Att campa innebär såklart en del komplikationer och för att vara ärlig har jag inte blivit bättre på det. Det är alltid lite av en röra för mig. Blundar och slänger in saker i bilen. Men jag lyckades organisera min kläder på ett bra sätt och det har varit en sådan lättnad. Det var så befriande att vakna upp varje morgon sätta på sig samma plagg. Därför är det såklart detta jag lämnar bakom mig och vill dela med andra.

Finally my customization of the wagon station is done. It implicated more work than I first thought, and there were some critical moments. For example I needed to find sticks that could be used as hooks for the hangers (hangers designated for the uniforms of course). It is not obvious to find good sticks in the desert, all bushes and Joshua Trees which are almost cactuses. But I did find a very nice stick on Andreas property and surprisingly she recognized that particular stick and said – yes that’s probably at least 70 years old, it would be nice if it could be used for something. And so I did use that one. Andreas boyfriend Dan helped me to figure out how to drill into the wood and put it in place in the Wagon Station. Andreas friend Jim helped me to cut out hangers. I did a prototype in MDF and he cut out hem out in thicker laminated wood. There always seems to be people at AZ-West who know how to do it, when you don´t have the knowlegde yourself.

It is not easy to find everything you need in Joshua Tree. Or, you accept that there is only Walmaart and Home Depot and Swap Meet and you work with these given premises. I needed to get a good fabric for sunshade and bedspread. Andrea knows very well what is available. At Home Depot they have two different kinds of dropcloth that might work, a beige one that has plastic film on the one side and another gray one. They are available in following sizes.. At first I tried a fabric from Walmaart that I liked but it changed dramatically after having washed it once. So I came to use the dropcloth.

I also decided to paint the wagon station. I wanted it to have the same color as the uniforms in their initial condition, creamwhite. And on the outside it would be dirty, or sandcolored. It took me a couple of days to figure out the right colours. First I tried a nuance called ”sand”, and obviuosly, not the desired effect. Then I brought real sand to the store and tried to get Trixie behind the counter at Home Depot to scan my sand, without luck. Then I took to dissect the sand more thoroughly and decided to use several nuances. I test painted some boards and checked out there effect in the sun and shade.  To do the actual painting job on the panels was a pretty tough job. Above all, it was a strange feeling to demount Andreas sculpture. Suddenly, there was nothing more than a  skeleton. And what if it would turn out really bad.

One last thing I added to the wagon station was to put pictureframes on the door. I thought it would be nice to have the next person staying there to put their portraits there. So on sunday I went to the swap meet to find some good frames. It was quite a different experience on a Sunday aafternoon. Half of the shops were closed and there weren´t that many people at all. Someone told me people are in church, of course. Also I was surprised to be recognized. Oh there you are again, I was gonna cut you a deal on that hat but you dissapeared the last time. 20 bucks? Fifteen. Okay 18. Taken! The only thing left was to get a picture of myself for one of the frames. It went surprisingly smoothly. Took measurements of the frame and uploaded my most dramatic portrait on Walgreens website, paid. Following day I drove by and picked up the pics.

On wednesday morning at eleven, I had decided with Andrea to meet up and talk about my stay at AZ-West. I so wanted it all done to be done by then! Wanted to be able to lean back and evaluate.. I almost finished it all. Me and Andrea talked about a manual for the wagon station so that the next person knows how to use it, and for example knows where to develop a photo. A manual could also include suggestions on how to improve the wagon and maybe do those things that I was not able do… Above all, we talked about how it´s been to live in the Wash, and what one could think about for future residents. I have been the guinea pig, the first one to live there for a whole month. Andreas idea is to develop the Wash so that many people can live there at the same time during the seasons when it is possible. Not in the middle of summer – too hot! And not in the middle of winter, too damn cold.

For me there has been a lot of exceptions, I have been able to take showers in the guest house and I have been able to stay in the cooled studio during daytime. In the future there will be a real kitchen, shower and toilet down at the Wash, and very important – a shading structure. It will be so exciting to come back. I know that Andrea will complete these plans quickly and efficiently, as soon she has the possibility to.

And it´s been quite fantastic to stay in that wagon. I love the way it´s designed. An uplifted bed with a lid. Bed´s are the best furniture ever invented, you can do everything in bed, and once you close the lid you sleep oh so well. There are of course a lot of implications that come with that camping lifestyle. And to be honest I never got any better at it, it was just always kind of a mess for me. But I did managed to organize my clothes and that´s been such relief. It was such a relief waking up every morning putting on that same garment, so of course this is what I leave behind and want to share with others.

Dan explaining how one can make wonders with old wood.

Hanger for the uniforms.

The Home Depot

Colourselection

Deconstructing a sculpture

Wagon Station skeleton

Another dead mouse - in a painting bucket this time.

Colourtrials

In the woodshop

These wooden hooks, finally made it.

Written by En månad i Mojave

oktober 30, 2011 at 6:48 e m

Publicerat i Uncategorized

Last week

leave a comment »

Den sista veckan är det fullt ös. Alla jobbar på i hög takt. Hannah och Dan inreder the trailer, jag jobbar med the wagon och toalett och dusch görs i ordning för att flyttas ner till the wash. Ingen tid över att rapportera på ökenbloggen. Imorgon är det bye bye-party och jag ska laga chili for everyone. Snart kommer det mer bilder och reflektioner över den här månaden i Mojave.

This last week it is all full speed. Everybody´s working real hard and i caught a stupid cold that´s kept me a bit off track. Hannah and Dan are doing work on the trailer, I work with the wagon and toilet and shower are being moved down to the wash. NO time to report on the desert blog. Tomorrow we´re throwing a farewell party and I will cook chili for everyone. Soon there will be more images and reflections on this one month in the Mojave.

Written by En månad i Mojave

oktober 26, 2011 at 5:17 f m

Publicerat i Uncategorized

Drive

leave a comment »

Oh man. Ikväll skulle jag gått på cirkus med en kompis. Han var omtänksam och skickade en karta via googlemaps och jag körde iväg i skymningsljuset. Väldigt snabbt är det toksvart ute och man passerar vägar som inte syns. Jordiga små avfarter. Jag har slutat lita blint på min GPS härute, den tar en ganska ofta till vägar som inte är vägar längre. Den varnar för ”unpaved roads”, men det är ju i princip alla vägar när man tar sig in i ökengridet. Ökengridet är typ som en uppförstoring av NY, men inte riktigt. Ibland överlappar bitarna varandra och en väg kan fortsätta lite längre upp. Och på vägen dit kan vägen plötsligt upphöra att vara väg. Det är verkligen en utmaning. Efter en timmes snurrande i natten är jag tillbaka på ruta ett. Pustar ut. No circus.

Written by En månad i Mojave

oktober 23, 2011 at 3:32 f m

Publicerat i Uncategorized

Ladie´s wagon in progres

leave a comment »

Den sista veckan jobbar jag på med min wagon station. Det är svårt att organisera livet i en wagon. Det som underlättat livet i öknen för mig är att hoppa in i uniformen varje morgon. Jag kommer att lämna mina uniformer i the wagon så att nästa person kan använda dem. Jag har gjort fina klädhängare, ett solskydd, ett överkast med fickor för strumpor, trosor, tanktops och smutstvätt. Och jag kommer att resa en trädstam på plats så att man kan hänga upp uniformerna när man tvättat dem. Det är ganska få dagar kvar, så det är fullt ös i studion. På onsdag är det goodbye party och då ska allt vara på plats.

This last week I’m working on the wagon station that i have been staying in. My experience is that it´s difficult to organize everyday life in a wagon. At least when your staying for a whole month. What´s really made it easier for me has been wearing the same uniform everyday. You wake up and just kick open the lid and wear that thing. So for future residents I will leave my uniforms in the wagon. I’ve made clotheshangers, a sundrop, a bedspread with pockets for socks, underwear, tank tops and dirty laundry. And I will place a dead tree on the site so that you can hang up your uniform properly to dry when you´ve washed it. There are very few days left, so it’s full speed in the studio. On wednesday it’s goodbye party, and then everything should be in place.

Written by En månad i Mojave

oktober 22, 2011 at 4:34 f m

Publicerat i Uncategorized

Trader Joes´s organic olive oil mousetrap

leave a comment »

Det är bara en vecka kvar. Jag hade svårt att somna igår, låg och tänkte på allt jag vill hinna med innan jag åker. Så jag sover länge, tills det blir outhärdligt varmt och man måste sparka upp locket. Kokar mitt morgonkaffe och gör i ordning någonslags frukostsallad. Letar fram olivoljan som står under the wagon. Trots min snurriga, överhettade morgon reagerar jag på att jag glömt sätta på korken, och att det ser lite grumligt ut i flaskan. Jag tittar närmare och stirrar rakt in i mr mouse tomma blick. Så många frågor. Hur kom musen in i flaskan utan att välta den? Hur länge har mr mouse legat död? Och har jag använt mig av den där flaskan…? Jag skriker rakt ut.

I have only got one week left here. I had some trouble falling asleep last night, lay awake thinking about all the things I want to do before I leave. So I slept in this morning, woke up when it became unbearably hot and you have to kick open the lid. Made my morning coffee and prepared some sort of breakfast salad. I grabbed the olive oil that is standing under the wagon. Despite my dizzy, overheated morning I reacted to the fact that I had forgotten to put the cork on, and that it looked a little cloudy in the bottle. I looked closer, and found myself staring straight into Mr. Mouse´sempty gaze. So many questions. How did the mouse enter the bottle without tipping it over? How long has Mr. Mouse been dead? And have I used that bottle….? I scream out loud.

Written by En månad i Mojave

oktober 20, 2011 at 7:12 e m

Publicerat i Uncategorized